Under Linnédagen den 10 juni i Lycksele, en stund innan Jonas Knutssons och Frode Fjellheims andra uppträdande, hittade vi en ledig parkbänk framför Skogsmuséet. Det var den enda tid som passade oss båda. Skulle jag under den stunden lyckas få syn på personen Jonas bakom ytan av cool jazz och folkmusiker, var min undran.

Genom att kalla Jonas Knutsson, en bygdens son, då han är född och uppvuxen i Umeå, kan vi sola oss lite i glansen av hans framgångar inom musiklivet. Han säger att han älskar Västerbotten och återkommer varje sommar, eftersom både han och hans fru Nina Allergren är från Umeå och har sin släkt där. Jonas, saxofonist och kompositör, har deltagit i många evenemang och projekt här uppe genom åren, trots att han bor i Stockholm.

Den senaste insatsen från hans sida är ett specialkomponerat stycke, en hymn som kallas Lycksele 400 år. Det kommer att spelas i sin helhet under Hemvändardagen den 30 juni. Då kommer han att spela tillsammans med gitarristen Johan Norberg samt Rainbow Strings, en orkester med 40 ungdomar från flera länder. Jonas kunskap om Lyckselebygdens historia har fått vara en inspirationsskälla när han komponerat musiken. Av det 20 minuter långa verket finns en liten del textsatt av musikesteterna från Tannbergskolan. Den har gjort sig känd för många i Lycksele genom att den sjungits under året i olika sammanhang.

En begåvning som inte låtit kändisskapet och framgången bli en barriär mellan honom och dem han möter. Det var den känsla han förmedlade om sig själv där vi satt och småpratade om hans liv som musiker. Vi blev avbrutna gång på gång av förbipasserande bekanta till Jonas, som upplevde sig ha lika stor rätt att prata med honom som jag. Det gjorde att många frågor och tid att samtala föll bort, men samtidigt växte en bild fram av vem Jonas är i sina kontakter. Jag tyckte mig se en person med en naturlig öppenhet och värme där behovet att markera sin framgång var obefintlig.
 
Jonas presenterade en lugn närvaro med en förmåga att improvisera som en del av sin person. Det kom också väl till uttryck under dagens första musikinslag. Jonas och Frode Fjellheim, Norge, som spelar synthesizer och är välkänd med sin jojk, har ett  långvarigt musiksamarbete bakom sig. De båda säger att de har en väl förankrad förståelse för varandras musik. Det gjorde det möjligt för dem att låta det första musikinslaget till stor del växa fram genom improvisation. Där fick vi uppleva hur folk och jazzmusik presenterad på saxofon, sammansmälte med samisk jojk i en suggestiv förening. Det var en modern musikalisk tolkning av Lyckselehistoria som kändes väl förankrad samtidigt som den fick känslan att lyfta.

En Jazz- och folkmusiker med saxofonen som arbetsredskap. En kompositör som arbetar som pedagog och inspiratör, är den bild som han presenterar av sin profession. Det har blivit allt mer folkmusik för honom genom åren eftersom det är ett stort intresse. Det ligger dessutom en utmaning i att arbeta inom det området tycker han, eftersom det nästan inte finns några musiker som satsat på saxofon inom folkmusik. 

Han är en musiker med en stor del av världen som sin arbetsplats. Det började i Umeå när han i elvaårsåldern hjälpte till på den årliga jazzfestivalen som hans föräldrar arbetade med. Där mötte han många goda musiker och lyssnade till mycket bra musik.  Jonas kan inte komma ihåg att han som barn drömde om att bli musiker på heltid även om tanken fanns. Som femtonåring var han med i sitt första band, Cabazz, som spelade jazz- rock. Sedan blev det musiklinjen i Skellefteå eftersom den inte fanns i Umeå.

Stockholm blev efter det den plattform som förde honom in i musiklivet på heltid. Där kom han väldigt snabbt med i olika band och snart hade han en stor del av världen som sitt arbetsfält. Han har medverkat i bl.a. Världsorkestern, Stockholm Folk Big Band och Jonas Knutsson Band. Frankrike är det land han oftast besöker i dag av de länder han uppträtt i. Där blev han berömd med sin musikstil tillsammans med de väl kända musikerna Lena Villemark och Elise Einarsdotter.

Jonas bor i Stockholm och trivs mycket bra där. Det Stockholm har att erbjuda i mötet med olika kulturer, pulsen och närheten till kontinenten, ger honom det han vill ha just nu. Kopplar av gör han genom att vara med familjen, som består av Nina och sonen Milo, 2 år. Sonen Milo har inneburit en stor förändring i Jonas liv där turnerandet mist stor del av sin dragningskraft. Jonas som bl a undervisar på Musikhögskolan, låter nu den biten bli en allt större del tillsammans med komponerandet.  

Aktuell i höst är han med den skiva han kommer att släppa tillsammans med fem andra saxofonister. Där kommer vi att kunna lyssna till folkmusik på sex saxofoner, slagverk och bas. Namnet på skivan är HORN PLEASE! Det är något man kan läsa på bilarna i Indien berättar Jonas, som även varit där en hel del i olika musiksammanhang.

Se Program för Hemvändarfestivalen>>> HÄR