Nyårstal av Lovisa Berggren, Hedlunda

Lycksele 400 år, 400 år. Tänk av dom åren har jag levt bara 17 år alltså så har Lycksele funnits 383 år längre än mig. Från att ha varit en liten samlings plats för samer och nybyggare så har det vuxit fram en liten stad. Det har vi i kommunen försökt visa hela året med att fira just Lycksele 400 år.

Vad har vi då gjort för att fira Lycksele 4oo år?
Vi har haft Musik, teater föreställningar, konst utställningar, Små festivaler, utbildningsdagar och mycket annat. Det är nästan så  att det känns som om vi har haft Kultur som skulle kunna räcka 100 år framåt. 

Som 17 åring i Lycksele har jag då upplevt det kanske lite annorlunda än andra. Jag är ju mer vuxen än barn. Men jag kommer ju inte in på vuxengrejerna eftersom då kommer de äldre plötsligt ihåg” oj du är ju bara 17 år, ajabaja hit men inte längre”.  Sen så är man plötsligt vuxen och ska ta mer ”ansvar” där. Det är en väldigt fin gräns. Men jag tycker att Lycksele 400år-gruppen har lyckats riktigt bra. Det känns verkligen som om alla åldrar är välkommen.  

Jag har känt mig speciellt välkommen i Festivalen eftersom jag håller på mycket med musik. Och årets höjdpunkt för mig var hemvändardagen. Hemvändardagen med Rainbowstrings som var slutet av en vecka med musik och vänner. Rainbowstrings är ett folkmusikläger för stråkmusiker. Där ungdomar från Sverige, Norge, Ryssland, Finland och Estland träffas och umgås för sjätte året i rad. Projektet går ut på att få höra och spela folkmusik från de olika länderna. Men det häftigaste i år var att vi fick spela ett special skrivet verk av Jonas Knutsson, Ingen kan ju ha undgått att höra Lycksele hymnen i år. Jonas Knutsson Skrev då om det så att det passade till stråk, Kantele, stråkharpa, dragspel och kör. Det var så otroligt kul att få spela det med alla som var med för det lät så himla bra. En annan sak som var riktigt kul var att man fick träffa alla sina kompisar från de olika länderna och lära känna nya. Jag hade så kul och kan inte vänta tills nästa år då vi kanske ska fara till ryssland för andra gången.  Det var min absoluta höjdpunkt det här året.   

Sen så ska vi inte tala om invigningen förra nyår. Det var så otroligt pampigt och kul. Det  Var så många ljuseffekter och musik. Det var konståkare på isen, vi hade en dansande björn. Det var så mäktigt och kul. Och det kom ju så otroligt mycket folk, de som kunde se showen har sagt att det var helt fantastiskt men de flesta kunde ju inte se någonting eftersom det var fantastiskt mycket folk. Ingen vet hur mycket folk som kom dit egentligen för maskinerna slutade räkna där vid 3000 människor. Hoppas vi slår rekord nu när vi ringer ut året som gått.       

Så nu lider det här året mot sitt slut och nu väntar ytterligare 100 år innan vi får göra om det här. Vad kommer då ha hänt?  OM vi då tänker på allt som har hänt Dom här hundra åren! Från att vara ett litet bonde samhälle så har det vuxit fram en stad.

Jag tänker då på min gammelmormor som föddes år 1913. På allt som hon har fått se och uppleva sen hon föddes och fram tills hon dog för 8 år sedan. Hon bodde i Gäddträsk. När hon föddes fanns i princip ingenting. Den enda vägen som då fanns in till Lycksele var en liten ko-stig. Det enda sättet att ta sig in till stan var att gå eller ta hästen. Bara det är ju ganska fantastiskt att tänka sig när vi nu idag tar bilen till allting oavsett om vi ska flera mil eller bara 1 kilometer. Min gammelmormor fick uppleva när elen kom till byn. När Den första telefonen, när den första radion kom. Hon fick uppleva när den där lilla Ko-stigen blev en riktig grusväg och senare när den blev asfalterad för första gången. När dom drog vatten in till husen. När den första inomhus toaletten blev installerad. Ja, när frysboxen kom, som dom faktiskt var först i byn att köpa, det kom en massa nyfikna människor som skulle titta på underverket frysboxen.. Hon fick uppleva televisionen och bingolottos storhetstid. Sen fick hon se hur telefonerna blev mindre och mindre Och när någonting som kallas dator börja dyka upp. Det här med datorn kunde hon inte riktigt greppa, ” vad ska det vara bra för? Ha!, fjask foren.”  Men hon blev väldigt imponerad när min pappa visade en folkräknings hemsida som heter anno 1890. För där kunde hon hitta sin mamma och pappa Och en massa andra släktingar Som hon kunde massa berättelser om.  OM hon hann uppleva så många Tekniska hjälpmedel under sin tid, vad kommer vi då få uppleva 100 år framåt från nu? Och då menar jag inte bara tekniska utan också Hur det kommer se ut i största allmänhet!  

Tänk  Lycksele 500 år!

Kommer vi fortfarande kunna bo här eller kommer vi vara översvämmade av vatten eftersom Arktis glaciärer har smält? Kommer vi kunna vara utomhus en solig dag på sommaren eller kommer man bli sönderbränd därför att ozonskiktet har försvunnit? Kommer vi allihopa köra med elbilar eftersom att oljan är slut? Kommer vi fortfarande gå i skolan eller får vi ett litet mikrochip inopererad i hjärnan som gör så att vi redan kan all matematik så man slipper lära sig multiplikationstabellen eller räkna andragradens ekvationer eller hypotenusor? Kommer vi ha hittat botemedlet mot cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Kommer vi kanske ha ett nytt virus farligare än HIV som härjar bland u-länderna? Kommer u-länderna vara u-länder tänk om USA blir ett u-land om hundra år och Kina är det nya I-landet som alla reser till för att gräset är grönare där. 

Hur kommer det att bli?

Men jag har tänkt jobba på att bli gammal. Om hundra år då ska  jag alltså vara 117 år gammal om jag lever kvar. 117 år är ju ingen ålder egentligen. Hoppas att man får uppleva nya uppfinningar. Jag ska kämpa för att vid 117 års ålder få fira Lycksele 500 år.

Lovisa Berggren, 17 år