|
Skrivet av Redaktion
|
|
2006-08-04 |
|
Sida 2 av 4
Samhället Lycksele - Öhn i Lyckselet
På 1600-talet var inte riksgränserna fastställda och staten hade dålig kontroll över lappmarken, både vad det gällde mark och ekonomi. Man visste att här fanns stora malmfyndigheter och staten ville försäkra sig om att den dansk-norska unionen inte kom åt området.
Dessutom skulle samerna, som räknades som hedningar kristnas, för en god kristen var även en god undersåte! Det var strax efter Gustav Vasas reformation till protestantismen och intresset för att missionera var stort. Genom att kristna samerna skulle Lappmarken knytas fastare till Sverige.
Sverige var ofta i krig och till detta behövdes pengar, som staten fick in genom skatter. Birkarlarna som var dåtidens handelsmän, hade statens uppgift att samla in skatt från lapparna. Men de skulle även betala en tiondel av den egna försäljningen till staten, vilket var mycket svårkontrollerat. Genom att upprätta tings- och marknadsplatser skulle man få kontroll över handeln och statens fogdar skulle hinna före birkarlarna. Dessutom skulle marken betecknas som svensk.
 När kung Karl IX:s utsände, Daniel Hjort och samerna i Ume lappmark samlades till ting i Granö den 16 januari 1606, var därför den viktigaste frågan var den planerade lappkyrkan för Ume och Pite lappmarker skulle ligga. Fem kyrkplatser skulle inrättas i hela Lappland. Samerna förordade att en kyrka skulle placeras i Lycksele för att inte Ångermannalapparna skulle få så långt att färdas. Resultatet blev att man enades om att den gamla samlingsplatsen på Öhn skulle bli kyrk- och marknadsplats för södra lappmarken. Här skulle man hålla ting varje år och skatten skulle insamlas.
1600-talskyrkan, såsom Wollmar Söderholm tänkt den, ur ”Om tider som svunnit” |
Samma vår började virke tas fram och juldagen 1607 använde man den nya kyrkan första gången.
Den 11 september 1607 kom kungens brev som bekräftar att Lycksele är inrättat med kyrka, några enkla handelsbodar, några kåtor och en liten tullbod. Nu fick birkarlarna hålla sina regelrätta marknader efter att kyrkan firat högtiderna och fogden tagit upp skatt och dömt på tinget. Det var 11 stycken birkarlar (handelsmän) och alla kom från Umeå. Samerna betalade skatt i skinn från vilt och torkad gädda. Varje vuxen man skulle betala 40 ekorrskinn (1 timber) och 10 älgskinn (1 deker). Senare kunde skatten betalas i renskinn eller pengar. På tinget medlades i arvstvister och markköp, samt dömdes i mål som stöld, tjuvjakt och dråp.
På Öhn var det enbart i prästgården, skollärarens hus och köksmästarens som familjerna bodde året om. Prästen tyckte att det skulle det bli ensamt utan andra bofasta på Öhn och bodde därför kvar i Umeå de första 15 åren. Dessutom kunde han inte samiska. Lycksele församling drogs in under Umeå pastorat.
Först 1673 blev Lycksele åter egen församling med fast prästtjänst.
Under närmare första 100 år var det samer och birkarlar som hade kåtor och stugor på kyrkplatsen.
För renskötselns skull fanns troligen kåtor uppsatta på andra sidan älven, Ansia som förr hette Oxheden.
Kyrkstaden var uppdelad i tre områden och här fick man inte bo mellan kyrkohögtiderna. Där fanns lappstaden för samernas kåtor, finnstaden för nybyggarna och borgarstaden för handelsmännen. Ingen handel fick heller ske utanför marknadstorget. Stugorna var timrade och inte större än ett enhetligt grundmått, på i det närmaste 4x4 meter. Troligen var kåtorna timrade. Husgrunder visar att senare kom även större stugor att byggas. Troligtvis för att spara utrymme, när varje stuga skulle rymma flera familjer.
|
|
Senast uppdaterad ( 2006-11-30 )
|
Lyckseles historia
